Rookie.nu på Hultsfred!

Missa ABSOLUT inte:

Steso Songs på Hultsfredsfestivalen.

Dagens rookieband: IZZY

När jag gick i högstadiet hade jag och min vän Linda ett band. Eller rättare sagt, vi ville ha ett band, så vi sade att vi hade ett. Namnet var Teenagers och låtarna hette bland annat "Fjortisvisan" (handlade om att vi som var fjorton minsann var förtryckta av de äldre killarna i Sala som ville ha med oss på efterfester men inte umgås med oss på vardagarna), "Gatans barn" (handlade om en tjej som fick sälja sin arma kropp till rika herrar för att hon var fattig och utsatt) och "Jag vill ha mer".

Vi hade lärt oss spela de enklaste gitarrackorden och Linda hade lärt sig att plocka snitsigt med strängarna. Vi lade snygga stämmor och sjöng våra sånger om och om igen för varandra och inför en lånad videokamera. Att spela sångerna för andra än oss själva och våra närmaste vänner var otänkbart. Vi var för dåliga, vi var liksom säkra på den saken. Och sedan rann allt ut i sanden.

Vilket är helt sjukt. Det är precis så det INTE får gå till. All kreativitet ska uppmuntras, även då praktiken är knagglig och ligger i sin linda och man mest lever på den goda viljan.

Som tur är finns det tusentals unga människor som fattar bättre än vi gjorde då, i mitten på nittiotalet. Izzy är ett exempel. Såhär beskriver Izzy sin musik:

"IZZY är ett tjejrockband från Kisa, som har spelat sen hösten -04. Vi repar en gång i veckan på musikskolan och spelar mest rocklåtar som t ex Sweet Child O Mine, You Really Got Me och Twist N' Shout. En demo spelade vi in i maj -06 och i september kom "Sveriges Musikskatter - Kinda" ut där vi har Run Away med."

Jag är kär och begeistrad och mycket glad när jag skriver det här. Så nu, tre korta:

För det första: Izzy är skitbra.
För det andra: Izzy har världens bästa textrad, den går såhär: "vi gör vad vi vill och när vi vill och det är det vi har gitarrerna till".
För det tredje: gå in och lyssna på Izzy på rookie.nu. HÄR gör man det.

Nu smäller det snart. Jättehögt.

Jag skriver det här med bara en hand eftersom jag hysteriskt äter en lakritsglass med den andra. Antar att man kan säga att det är min lunch, alternativt mitt mellanmål, kanske blir det middag också. Känns lite så just nu.

Vadan denna hysteri? Jo, rookie.nu har "gått live" (som man säger i branschen, hehe) och det är så jävla roligt och stressigt och spännande och läskigt; all at once. Jag har pratat med Metro om livepanelen idag, dom ba "varför behövs det här" och "vad letar ni efter" och jag improviserade efter bästa förmåga. Lätt nervös.

Imorgon går pressmeddelanden och andra sorters meddelanden om rookie.nu:s existens ut och då blir det åka av. Hoppas jag.

Förresten: världens i mina ögon just nu bästa band som spelar på rookiescenen i år heter Love is a burning thing och deras musik kan man hitta HÄR-->. Kul va?

Timo + Christina = sant

Nämen hoppsan. Timo Räisänen har gått i Christinas spår och gjort en alldeles egen you-are-beautiful-no-matter-what-they-say-låt.

Don't give up (you are loved) heter den och är b-sida till Sweet Marie, och den innehåller bland annat följande textrader:

don't give up, it's just the weight of the world
when your heart's heavy, i will lift it for you
don't give up, because you want to be heard
when silence keeps you awake (oklart, reds anm.) i will break it for you
everybody wants to be understood
well i can hear you
everybody wants to be loved
don't give up
because
you
are
LOVED

Helt olika är de inte heller. Nästan lika som bär.

Nerves, nerves

Idag handlar det mesta om hur mycket det är att göra och hur nervös jag är inför lanseringen av rookie.nu som sker inom bara några dagar. Sidan finns i en betaversion och när vi testar den hittar vi buggar och saker som inte fungerar. Och jag kan inte komma åt att börja lägga in material eftersom jag sitter i Hultsfred och är på fel nätverk. Kort sagt: jag har smärre panik och är alldeles lagom stressad. Sådär så att man vaknar klockan sex och inte kan somna om för att man tänker på jobbgrejer. Sådär så att man har tusen dokument öppna på datorn men inte vet vilket man ska ta först. På tisdag vet vi hur det går. Tills dess är det bara att andas djupt och ta var sak som den kommer.

I fredags hade vi fotografering och intervjuer av Park Hotell och Kissey Asplund. De första var precis som jag hade förväntat mig, rara och söta och tystlåtna och lite blyga. Kissey var en stjärna från topp till tå. Spexade loss framför kameror och blixtar och den dumstirrande publiken, bestående av en reklambyrå och mig. Otroligt fascinerande. Otroligt vacker också, för den delen.

Park Hotell

Jag är intresserad av Park Hotell av olika orsaker. Förutom de givna, dvs att bandet kommer från Luleå, är/varit medmusikanter till bland annat MABD och Bear Quartet, har en knasig presentation av självaste Mattias Alkberg på sin hemsida och har en fin video som man kan titta på HÄR, så börjar basgången i Low On Restistance precis som en av mina absoluta favoritlåtar; Standing in the way of control med världens bästa Gossip.